Sitter hemma i Hagsta. Mitt andra hem, nu för tiden. Det är så när man inte klarar sig själv. Skönt, 25 år och kan inte riktigt själv. Nog för att det går åt rätt håll. Men alldeles för långsamt!
Varit sjukt trött idag och igår. Inte som "vanligt". Utan "jag-lägger-mig-ner-och-dör- Nu! Damn. Väldigt trött med andra ord. Tur vi har den lilla solstrålen Hugolinen. Sötast i kommun! Han piggar upp i tunga stunder:)
Shit va fort det går. Han växer så det knakar och gör nya saker varje dag. Han blir så stor våran lilla kille.
Sandie har ont i munnen. Förmodligen någon tand som är inflammerad. Luktar illa om henne och jag antar det är ett tecken. Blir veterinären i morron.
Tänk. Satt o läste en blogg för en stund sedan. Vissa människor har verkligen förmågan att inspirera! Bara med deras livsglädje.
Jag och ena syrran satt och diskutera just det, med att inspirera just genom en blogg. Både på ont och gott tillade hon då. Det finns människor som skriver blogg, om sin anorexi. Det finaste som kan hända är att man kommer så långt att man behöver äta så lite att kroppen inte behöver arbeta. Att man dör, blir ett vackert stoft som flyger tyngdlöst iväg. (Min beskrivning på systers lite bättre formulerade)
Och detta är en människas liv? Som att läsa en bok. Fast på riktigt. Inspirerande. På gott?
Åter till verkligheten. Over and out.